Första glädjeruset

Oj vad det igen kan hända under ett dygn. Känslorna far upp och ner och hit och dit! Puhh!
Eller vi var ju på stranden igår med Merja och Timo som råkar bo på samma gata. De är hur trevliga, öppna, positiva som helst och så råkade vi också på ett annat finländskt par som bodde där på hotellet. De var på semster från huvudstaden Riyad.

Alltså jag hade åtminstone 5 wow-tacksamhets-lyckorus-stunder igår. Äntligen, har väntat på dem. :) Bland annat när vi satt och åt alla där på strandrestaurangen och de som varit här en längre tid underhöll med historier (skrattade så jag fick magont), när vi satt och guppade på en simring i röda havet och Merja berättade om vad hon upplevt och hurudant det är att jobba här och sedan sa att det är kiva att jag äntligen är här och hur mycket möjligheter här finns och hur bra allt kommer att bli. :)

När vi sedan på kvällen körde runt och sökte en blombutik (gett upp med vår trädgårdsmästare, tänker fixa det själv, för Merja har tomater och örter på sin gård och de klarar sig hur bra som helst, han sa ju bara too hot too hot när jag ens nämnde en grönsak), så hittade vi en butik med en massa blommor i fönstret, men den var stängd då det var bönestund. Steg ur bilen och där väntade också ett annat par med en liten flicka som sprang omkring. Plötsligt så stod vi alla fyra där och talade och skrattade och bytte telefonnumror och vi bestämde att jag ska träffa henne någon dag. Hon är marokansk-amerikanska och har bott här i två år. Han saudi och hemma från Jeddah. Tror jag sa till honom att han är den första saudi jag någonsin träffat. :)

När vi sedan satt oss i bilen och körde hem så var jag så uppspelt, glad och tacksam över alla intryck idag att tårarna nästan rann. Lustiga jag. :)
Först när vi kom hem kom vi på att vi aldrig hittade en blombutik, för den vi stått utanför sålde bara fejkblommor.

Idag är det måndag för vissa och söndag för andra (ska reda ut det där så man får någon klarhet i det). Det är tillräckligt weird att vi två har måndag här och så läser man på facebook att alla har helg där hemma. Jag har jobbat precis hela dagen och så åkte jag ensam (den här gången var det Shaabs bror som körde) och handlade lite krukor till gården.

När Tuomas kom hem sprang vi TVÅ varv runt compoundet. TVÅ! Wau. Tror det är ungefär 6 km. Var till butiken på vägen tillbaka och där ungefär när jag valde vilken pasta vi skulle köpa så hörde jag någon som talade svenska! Tittade runt och bara måste avslöja mig, tror vi alla blev lika glada. De är ungefär i vår ålder, hemma från Stockholm och kommer att vara här åtminstone till hösten, så nu har vi ytterligare någon att hitta på något roligt med! Happy, happy! Tänk så det kan ändra på bara några dagar :)