Puhhh, jag kom in i en jag-är-duktig-och-får-något-gjort-stress-över att-tiden-plötsligt-rinner iväg mode i lördags och nu är det plötsligt måndag. Det positiva är att slutarbetet tar form men har ännu en hel del kvar (påminner obehagligt mycket om graduskrivandet!). Det negativa är att jag som nuförtiden kan tala om hur viktigt det är med pauser i arbetet och återhämtning etc nu känner mig som en ”mökkihöperö” som bara suttit inomhus och knappt rört på mig, druckit hinkvis med kaffe och bara ätit. Uschdå. Nå men idag delar jag upp det i olika pass och gör annat emellan. Det blir inte bättre av att jag stampar på stället (läs: hänger på facebook och googlar onödiga saker) utan istället gör något annat, tex hoppar x-hopp eller målar gården och fortsätter sedan då jag får tillbaka motivationen. :)
Båtutfärden i fredags var mycket lyckad och lycka är nog bland annat att simma med fyra stycken delfiner mitt ute i Röda havet. Resten av gänget hade just börjat sin första dykning och Merja, Tuomas och jag var kvar i båten då något stort plaskade till i vattnet. Jag tänkte inte ens på att det skulle ha kunnat vara något annat än en delfin (en haj?) utan tog snorkeln och försökte slinka så tyst som möjligt i ner vattnet. Vilken adrenalinkick! De var nyfikna, simmade runt och under oss och var jäättestora. Jag var livrädd med hög puls och snorkeln tog in vatten, salt i ögonen, men då den ena delfinen sedan lugnt guppade en meter ifrån mig och bara tittade en lång stund blev jag lite lugnare. :) Sådana där ”små” stunder man kommer att komma ihåg resten av livet..! De hade också varit och hälsat på dykarna nere vid korallrevet, Manfred reef. :)
Kaptenen sa att han aldrig sett dem simma runt båten så nära utan att motorerna var på, för oftast brukar de tycka om att leka runt, framför och under båten då den rör på sig. Då brukar han också tuta så blir de ännu ivrigare :).
Johannastumpan 