Beagleäventyr! :)

Tillbaka i Saudiland! Känns som en evighet sedan jag for fast det bara är lite på två veckor! Allt är lite konstigt här igen, men det tar säkert några dagar så är man med i rullorna igen. Här emellan hann jag med två besök i Helsingfors, fick ut arbetshälsochefspapprena och spenderade lite på en vecka med familj och släkt i Kalifornien. Tuomas hade 10 dagar ledigt på grund av veckan då pilgrimsfärderna görs.

Som avslutning hade vi då projekt-hunden-med-till-Jeddah. Det var nog en av de stressigaste saker jag någonsin varit med om. Tror en del av spänningen med att få hunden hit hade att göra med att processen varit så lång och vi inte egentligen visste om vi gjorde rätt och hurudant det är att flyga med hund. Mycket har vi bara googlat och frågat oss fram för ingenstans står det till exempel exakt vilka papper som skall finnas osv. Men bra gick det ju! :)

Det gällde bara att andas, inte tänka så mycket och vara stark. Inte kunde jag ju göra något mera åt saken än bara åka med. Jag fick också till exempel tips om att jag ska fråga om hunden är lastad innan jag själv går ombord på planet, samt be att de skall dubbelkolla att värmen är på där han är. På första flyget sa flygvärdinnan att de kunde höra honom skälla där bak. Voi gulle, men bra så. :)

I Istanbul blev det för en sekund problem med att det i importpappret stod att det är ikraft ett datum enligt den islamiska kalendern och så var siffrorna på arabiska. Året är till exempel nu 1435, men de ville inte tro på det först. I Jeddah gick allt snabbare än någonsin, MEN då de sa att de hämtar upp hunden åt oss stod vi nära bagagebandet och väntade och så plötsligt ropar Tuomas till för han slötittade mot öppningen där väskorna kommer upp och plötsligt stirrade rakt in i Daltons ögon som satt inne i buren och tittade sig omkring. Där kom buren åkande på bandet och vi bara sprang, hoppade fram för att få tag i den och jag tror jag skrek någon svordom på svenska för där bandet tog slut skulle buren ha åkt med fart rakt in i ”väggen” och Dalton skulle ha åkt med nosen rakt in i gallret på buren. Vi fick tag i den just när den kom. Jag var så arg så jag säkert var röd i ansiktet. Det kan ju hända att det var första gången de som stod där och väntade såg något liknande. Heh, förstod nog sedan att det kanske var lite olämpligt att jag sprang o svor och lyfte en megastor bur iklädd en abaya för att sedan börja gråta. Över en hund. Sak samma, det där skulle ha kunnat sluta dåligt och även om de inte gillar hundar här så är han en familjemedlem. Nästa gång vet vi att säga att de ska hämta upp buren på kärra istället.

Idag har vi bara bekantat oss med alla nya dofter, ljud och djur hemma och på gården. Han har ätit köttbullar, jagat flugor, förundrat sig över bönerna som hörs. Katten Mango finns kvar och ser ut att må riktigt bra. Tuomas, Merja och Timo har tagit hand om henne och hon har nu också fått olika sprutor och maskmedicin. Dalton bryr sig inte så mycket om henne. Hon fräser ibland och springer iväg, men kommer hela tiden nyfiket tillbaka och kikar runt knuten på vad det är för en typ som flyttat in här.

Det blir nog bra det här. :)