En mycket ledsam dag idag

Vår lilla Mango, som vi inte känt så länge, men varit oss desto mer kär, har inatt blivit påkörd av en bil.

På morgonen när jag ropade på henne kom hon inte, men det var inget konstigt med det. Oftast brukar man höra pinglan på hennes halsband när hon sedan kommer skuttande och tittar på oss som att ”värst vad ni sovit länge”. Några morgnar har hon också följt med på promenad runt hela kvarteret. När Dalton och jag gick ut imorse så såg vi henne sedan ligga livlös på gatan. Så otroligt ledsamt och orättvist.

Mitt blogginlägg idag skulle handla om att vi hittade en djuraffär som var verkligt bra, de hade allting där som behövs. Också katter, hundvalpar, kaniner, fåglar, fiskar och APOR. Det var kul att se att allt var välskött, de var kunniga och att de hade mycket kunder. Man får lätt en annan bild av sådant här, så det var fint att hitta den butiken. Vi köpte kattsäng, kattlåda och leksaker och på kvällen sedan lekte vi alla fyra på gården och låg sedan i soffan och såg på tv tillsammans. Så mysigt. Mango kurrade så högt så man inte hörde tv:n. Man märkte också hur förtroendet ökat för varje dag mellan oss, katten och djuren. Det gjorde inget att deras tassar möttes då de sträckte på sig eller att Mangos långa lurviga svans ibland svepte över Daltons nos så han inte såg någonting men bara suckade lite och fortsatte sova. När vi sedan gick och sova sade vi godnatt och visade Mango nya sängen som låg utanför dörren och släkte lamporna.

Klart vi varit medvetna om att det medför vissa risker att adoptera en katt som bor i trädgården och sover utomhus, samt rör sig på gatan varje dag. Speciellt då katten redan levt på gatan ett halvt år. Gatorna här är nog ganska breda och det vimlar ju av katter, men bilarna kör också hårt (de bryr sig inte), finns ingen gatubelysning och så tror jag värmen gör att alla djur är lite slöa sådär allmänt. Var ju inte heller säker på att hon skulle vara kvar här när jag kom tillbaka från resan. Det jobbiga just nu är att allt började så mycket bättre än vi förväntat oss och också tog slut efter en alldeles för kort tid. Och att man såg vad som hänt.

Idag är jag mycket ledsen och lite sådär att vad ska jag nu ta mig till. Men tacksam och lycklig att vi träffade Mango som hade världens härligaste lilla personlighet, kelsjuk som bara den, älskade ligga i famnen, undersökte allt och alla, men var ändå jätte envis och självständig. Glad att vi fick henne att må bra och att hon fick ett riktigt hem, ett tag i alla fall.

Kram