Klockan är inte ens fyra och jag har redan idag tänkt rädda en hemlös hund (som nog senare visade sig ha ett hem, men det förblev kanske ändå lite oklart). Den stod utanför vår port imorse, lerig om fötterna och hade inget halsband. Verkade glad och nöjd så gav vatten åt den och ringde securityn men de visste inget om någon hund som skulle ha rymt. Hörde så en röst i mitt huvud som sa ”nej Johanna, vi ska inte ta en till hund”. Securityn kom sedan efter den och sa att de visste vems den är. Bra så.
När jag sedan varit på promenad med Dalton så märkte jag att jag tappat hemnyckeln på vägen. Hjälpte inte annat än att vandra hela varvet runt igen, men inte hittade jag den inte. Blev lite väl långt och varmt för oss båda utan vatten. Så klättrade jag över muren vår och där låg nyckeln brevid mina flipflops. Bra så.
Nu sitter jag i taxin påväg till stallet. Har koll på navigeringen med telefonen i baksätet. Chauffören visade att han förstod att vi skulle till ett stall med att hoppa upp och ner i sätet och ropa ”Hoplaaaa”…På bilden kan ni se ett exempel på det här med de eviga u-svängarna.
Jag har anmält mig till ett projekt som hjälper barn med autism. Jag skall vara där klockan fyra och så kommer Tuomas efter mig sju. Om det finns lediga tider så kanske vi ännu stannar där och rider en halv timme. Återkommer om projektet senare. :)
Johannastumpan 