Att sväva på små rosa moln

Den där regnskuren ändrade helt på veckans program. Skolorna var stängda i går för de måste städas upp på gårdarna. Jag skulle rida igår men då allt var gyttjigt där ställde de in det. Ska prova på nytt idag igen. Tanken är att jag ska få rida två av projektets hästar (de har nio stycken) så de får röra på sig. Det skulle vara så härligt att få göra det, hoppas det blir av och att allt går bra så kanske jag får göra det igen.

Imorse steg vi upp som vanligt sextiden och istället för att äta morgonmål hemma körde vi till Paul’s. Det brukade vi göra förr, lyxa till någon vardagsmorgon i veckan med att äta ”ute. San Francisco tjejen kom sedan dit och så satt jag där med henne på morgonmål nummer två. Det lustiga var att vi satt inne och det var svinkallt på grund av luftkonditioneringen. Bestämde oss för att sitta ute för det var inte så varmt ännu. Då satte de på luftkonditioneringsmaskinerna som stod vid varje bord så det börja blåsa så hårt att håret stod på ända. Vi sade att vi klarar oss bra utan dem och de tittade konstigt på oss. :)

Hon använder vanliga taxin så provade också på det. Vi åkte till Red Sea mall för Pottery Barn har rea nu. Inte var det egentligen så stor skillnad till att åka privat taxi, hon kollade först med honom ”assalamualeikum, do you speak english, hur mycket det kostade och att han visste vart vi skulle”. Hon sa att oftast stannar det 4 taxin på rad så det är bara att fråga av alla och välja den som förstår. Priset var kanske någon euro billigare.

Vad jag köpte i Pottery Barn? De hade femtio procent sale på nästan allting. Köpte två kökspallar vi kollat på en tid och underlag till bordet samt salladsbestick. Nu är den här månadens shoppingranson full. Bra så.

Update: eftersom jag glömde publicera denna text tidigare så är jag nu i taxin påväg hem från stallet. Jag fick rida. TVÅ hästar i hela TVÅ timmar. Lite nervöst var det men helt bra gock det. Koncentrerade mig på att lära känna dem och tog det ganska lugnt. Känns som jag skulle sväva på små rosa moln nu med ett stort leende över hela ansiktet typ men blir snabbt medveten om att mina ben är ganska ömma, aj! Och vet ni vad, jag får göra det på nytt imorgon. Och på torsdag hjälper jag sedan till då de handikappade barnen rider. Det känns bra.

IMG_8444.JPG

IMG_8450.JPG

IMG_8252.JPG

IMG_8451.JPG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s