Månad: januari 2015

Efter lunchpausen i fredags vände vi bilarna mot sanddynerna och loggade bokastavligen ut för ett dygn för varken telefoner eller internet fungerade. Superskönt!

Campingresan var en succé! Sanddynerna så otroligt vackra och det här gänget supertrevliga att hänga med. Tacksam att vi ”hittat” dem och får följa med. Pulsen var hög då vi körde upp och ner för dynerna, men det gick bra, minus två gånger då vi körde fast och några frustrationsmoment… :)

Det hjälpte att packa med ylletröjor för det var såå varmt. Trettio grader ännu niotiden då alla gick och sova. Sov sådär i bilen, nästa gång sover vi nog i tält eller på tältsängar under bar himmel.

På morgonen bestämde vi oss för att ta ett träningspass med Dalton och ”besteg” en sanddyn. Det var med darriga och mjölksyriga ben vi kom ner för sandbacken igen. Men morgonmålet smakade väldigt bra efter det. :) På vägen hem sedan körde vi igenom en superfin dal där klipporna var kantade av små stenhus beduinerna byggt. De såg ut som små iglon utan fönster med bara en liten ingång.

Det som alltid överraskar är hur tyst det är i öknen. Inga fåglar, inga andra djur som har ljud heller. Några små skalbaggar i sanden och lite myggor, men inget mer. Och då det nu var nymåne så var stjärnhimlen helt otrolig!

Igår kväll när vi kom hem kändes det för första gången som att vi verkligen kom hem. Härlig känsla. :) och Dalton har sovit hela dagen idag, han var överlycklig hela helgen och sprang hur mycket som helst. Ibland måste vi helt enkelt koppla honom och tvinga honom dricka vatten och ligga i skuggan och varva ner. :)

Idag är en sorglig dag i Saudiarabien. Kung Abdullah dog inatt nittio år gammal. Sent igår kväll avbröts sändningarna på tv och istället lästes det stycken ur Koranen. Inte visste vi att det är ett tecken på att en kunglighet håller på att gå bort. Vi såg också en saudivän kommenterat något på facebook, men inga tidningar skrev då ännu något. Så imorse då vi vaknade och läste tidningen så stod det om det. Bild på hur första sidan ser ut ser ni nedan.

Vi packade bilen med campingutrustning, Dalton och all mat. Den här gången är vi bättre förberedda än senast. Har både sovsäckar, vindtätjacka, ylletröja(or), färdig smörgåsar, lunchsallad, batatmos och välmarinerat kött för att göra det enklare och så ordentliga hikingskor. Hittade också en uppblåsbar madrass som är menad för övernattning i bil. Senast hade vi bara bäddmadrassen från vår säng och det var lite väl hårt för att kunna sova gott och kallt med bara ett täcke.

På vägen till stället där hela gänget skulle träffas åkte vi ännu via matbutiken. På alla radiokanaler sjungs nu bön istället för de vanliga programmen och också i matbutiken sjöns bönen ut högtalare. Jag tycker det kändes som att alla var sådär stilla och lugna, folk tittade mig i ögonen och så nickade de eller mimade Salam (hej). Inte vet jag, kanske jag inbillade mig, men känslan tyckte jag var ganska stark som att vi alla visste vad som hänt och delade det.

Idag efter Asr bönen på eftermiddagen kommer begravningsbön att hållas i Imam Turki bin Abdullah Mosque i Riyadh och så utlyses tre sorgdagar.

Efter Kung Abdul Aziz, som grundade Saudiarabien, dog 1952 har tronen systematiskt tagits över av hans söner. Den nya kungen, Salman, som genast utsågs inatt är Kung Abdul Aziz 25te son. Han är född 1935 och har varit Saudiarabiens försvarsminister sedan 2011 och blev redan som tjugoåring borgmästare i Riyadh. Vi fick höra att senast då detta hände var nästan alla kontor och butiker stängda i två veckor. Hoppas så inte är fallet nu för vi har två resor på kommande och måste få ut våra ut-och inresevisum innan det.

Nu har vi redan kört en timme utanför Jeddah och vägarna börjar kantas av beduintält och kameler. Vi hittade ett skuggigt ställe för att ha luncpaus på och genast kom en beduin på sin kamel och tittade vem det är som är på hans marker. Han lät oss ta foton. Om vi förstod det rätt ska vi få köra på riktiga sanddyner idag, men om de är branta tänker Dalton och jag hellre stå och titta på. Blir väl en del kamelfoton den här gången också. :)

Förlåt att jag inte skrivit sedan i söndags. Det har liksom varit som en to do som skjutits framåt och framåt för det varit så mycket annat på gång. :)

Några ”intressanta” grejer den här veckan. Jag har lyckats träffa en tjej på en yoga studio i tisdags (från Tunisien) och vi har en gemensam kompis, en saudiflicka som jobbar som personal trainer och som jag gick hos i maj ifjol. Vad är oddsen liksom i en stad med fem miljoner invånare. Också glad för att jag fick höra om yoga studion. Provade och det verkade okej, minuset är att timmen är ganska sent.

Det andra är att då temperaturen kryper över 30 igen så kryper tydligen också mänskorna fram ur sina hus. Gick till gymet idag och det låg en massa människor vid poolen bredvid, senast det var så var i oktober typ. Jag tänkte liksom Wow, det finns andra här på området också.

Tycker det är intressant hur man tröttnar på pool och sol ganska fort. Det var roligt de första månaderna (honeymoon kallas det i expatboken vi har de första fyra månaderna i ett nytt land/stad) men så minskade intresset vart efter, speciellt i veckan och att ligga ensam där är ju inte alls något roligt längre. Det kan ju inte i längden vara en hobby man har, att ligga vid poolen. Men på semester till en pool någon annanstans skulle jag nog kunna åka. Sååå underliga och motstridigt tankar.

Övrigt så har det varit en väldigt bra vecka. Att få i ordning lägenheten och nya förvaringsutrymmen samt yoga fyra gånger varvat med olika aktiviteter (hjälpa till på ridterapin och så några middagar) och studier har gjort susen. Vi har också sovit mycket bättre i det andra rummet. Det är ju nog så att hemma skall man trivas och om inte, så måste man göra något åt saken. Och det andra är att yoga och idrott hjälper i längden i stressande situationer. Det ska från och med nu fungera som en morot det gånger det känns motigt att motionera.

Yogan är också utmärkt för den är både utmanande och avslappnade, men ställer heller inga prestationskrav på en, utan man får vara helt sig själv i 90 minuter.

Igår var två av tjejerna som bor utanför bostadsområdet hos mig på morgonmål på morgonen. Jag steg upp sju och städade en gång till, stressade lite över min servering (varför blir det alltid så nervöst) och därför blev promenaden med Dalton kortare än tänkt. Sen så märkte jag att vi inte hade socker (ifall någon ville ha det i teet) så cyklade till butiken fem minuter innan de kom och blev helt svettig. Men det blev nog bra sen ändå. Efter det kom grannflickan på kaffe och så efter det den tredje finländskan som bor här.
Gissa om jag var trött sju timmar senare!

Åkte sedan med Merja och Timo och handlade mat för veckoslutsutflykten och gick omkring som en zombie med tunga fötter i Danube hyper marketen (ja, den heter så). Sociala situationer är superkul men i mindre doser åt gången. :) Berättar mera om veckoslutsutflykten vår imorgon. Måst nu börja förbereda maten och packa.

Ha en super torsdagkväll! :)

Vilken fantastisk festival och kväll det blev igår! Alla var så glada, vänliga och de små gatorna var kantade av stånd där det såldes mat, tavlor och hantverk.. Med teater, sång, muséer och dans visades det hurdant det var förr i tiden här. Det var så fint ordnat och allt fungerade hur bra som helst! Vi var riktigt imponerade. De borde ordna mera sånt här, inte bara en gång om året! Jag såg en kille som hade en scouthalsduk och blev lite imponerad. Jag är ju också det. Sen såg jag en till och en till och en till. Det vimlande av scouter där i uniform och halsduk. De hjälpte till och höll ordning där. Gick fram och pratade med en men han förstod nog inte alls vad jag sa eller vill, trodde jag ville ha hans halsduk och sa mafi mushkila (no problem) när jag pekade på den och på honom och sedan på mig medan jag försökte förklara. Nå men hur som helst, han ställde upp på ett foto ändå. :)

Vår middag åt vi tillsammans med en familj som var hemma från bergsbyn Taif (en halv miljon invånare). De satte sig vid samma bord som vi på uteserveringen och vi blev bjudna på både mint te och grillad kamel med pita bröd. Genast jag ätit upp en brödbit (man skulle skyffla lite kött med fingrarna på den och sätta den i munnen) räckte någon över en till, och en till, det gick bara inte att tacka nej. Gott var det men vi ju åt upp deras mat! Då sedan den mat vi beställt serverades till bordet bjöd vi av den åt dem. Kommunicera gjorde vi med den lilla arabiska vi kan, ipads, telefoner, miner, pekandes och skratt. De yngre ville ta flera foton och selfien med oss. Det var sådär att jag flera gånger kom på mig själv att titta runt och tänka att ”ja, här sitter vi med en familj och pratar arabiska, inget konstigt med det, vem skulle ha trott det för ett år sedan!” :)

Hoppas att jag med bilderna nedan lite åtminstone kan förmedla stämningen från igår! :)