Stirrande katt

Alltså det här var nog det absolut roligaste idag. Att Tuomas skickade ett foto åt mig då jag låg i soffan och fixade med foton och han hade telefonkonferens i köket. Med en stirrande katt sittandes mitt på bordet. Hahaha. :)

  

Kiva onsdag

Vi har gjort precis exakt det vi velat idag utan någon tidtabell. Jag fixade grejer hemma medan Tuomas jobbade från tidig morgon till lunch (tidsskillnaden), så var vi en sväng ut på stan på ärenden. Take away lunch hemma och så tog jag en power nap tillsammans med två katter och en hund i soffan medan Tuomas jobbade på eftermiddagen. Solnedgångsutflykt till Råholmens hundpark med Dalton. Härligt väder! Men skrattade nog lite åt oss för vi hade liksom vinterkläder på. Kanske man vänjer sig, men kändes nog jättekallt idag. 

     

     

 Nu ska jag fortsätta med mitt projekt att gå igenom alla Saudifoton på datorn, finns ca 5000… Pumbas favoritplats är mitt på och i vägen. För ett år sedan när jag inte visste så mycket om katter ännu, var min bild av dem nog en annan än nu. De är ju precis lika sociala och gosiga (om int till och med mera) som vår beagle. :)

Överlopps energi

Jag har haft värsta energin den senaste veckan(orna), vilket resulterat i en massa småprojekt hemma. Haft nollfiilis att ligga på soffan och läsa böcker/tidningar eller något sådant, utan mera att vara aktiv och fixa. Inte heller energi att vara social, utan mera sådär att kavla upp ärmarna och göra något nyttigt. Därav är alla skåp genomgångna, klädskåpet inventerat, allt tvättat struket som går att tvätta och stryka. Fönstrena tvättade och balkongen likaså. Love it! Att organisera är så jäkla roligt.  Till och med alla halsdukarna är tvättade..  ..och en 132 sidig bröllopsfoto bok fick jag också äntligen gjort här om veckan. :)

Men nu finns det inte så mycket ”att göra” mera här i lägenheten. Om vi ska ”vänta” länge ännu, som barnmorskan nog också trodde idag (har hela tiden sagt det samma, att det inte är dags ännu på länge), så måst jag väl snart ringa på hos grannen och fråga om de behöver hjälp med något, hehe. 

Var också med ena katten till veterinären för att kolla dens öron och samtidigt kolla att de har alla vaccinationer och sådant för Kinaflytt. Det var inte sådär jättepopulärt och han mjauade hela vägen hemifrån dit så det ekade mellan husväggarna. Kan ju också berätta att det att vi hade veterinär på compoundet som kostade ca 20e per besök var något fördelaktigare än ett besök här..:)

 Nu blir det promenad med Dalton och Tuomas som snart kommer hem från jobbet. Sedan hämtmat och film senare ikväll.

 

Vecka 41!

Så var vi inne i vecka 41. Allt lugnt och bra så, inga tecken på att det är bråttom någonstans. Känns nästan lyxigt med åtminstone en ”extra dag” såhär på köpet. Blivit så trött på allt väntande så för mig kan det lugnt gå ordentligt över tiden nu, babyn kommer sedan då den är redo. Var det  ca 5% som föder på beräknad dag och förstföderskor går alltid ändå över tiden, tycker jag jag läst eller någon har berättat här under dessa nio månader.

Eller egentligen är det inte väntandet jag är trött på, utan förväntandet från vissa håll som känns att växer ju ”närmare” man kommer, men som kanske inte uttrycks i tal utan mera ”känns” och lyser igenom. Vissa textar jätteroliga uppmuntrande kämpekommentarer varannan dag och frågar rakt ut hur det går ..andra använder andra sätt för att se om och vad vi svarar, som om de skulle vara oroliga. Kan vara att jag analyserat det helt fel och det är fint att folk bryr sig, men ändå. Just nu känns det mera som en liten stress som lurar där bakom. Att datumet är lagt i kalendern. Tänk om babyn istället skulle ha kommit för tre veckor sedan då det fanns en liten ”risk” för det, skulle ju ha satt upp och ner på hela kalendern. Det skulle nästan ha varit mindre stressigt än nu. Man blir ju själv nervös med mindre då vissa runt omkring en verkar vara det. Egentligen borde man avskaffa hela ”beräknad dag” systemet och istället tänka på hela veckor. Eller inte berätta vilken dag det är. 

Uschja och hela ”katastroftänkandet” som vissa verkar tänka kring gör ju det bara värre – för dem. Man ”ojar” sig och tänker på alla ”om” och ”men” innan något ens har ”hänt”. Vår barnmorska sa att man kan berätta för dem som försöker rubba vårt lugn, att det finns något som heter förlossningsfred ”synnytysrauha” och som ska respekteras, både före och efter. 

 

Men ja, hellre tänker vi tummen upp och motiverar oss med kämpeglödstankar och ”you can do it” klappar i ryggen! Glädje, skratt och en nypa humor ska det vara. :)

Och så har vi försökt att inte vänta så mycket utan fylla dagarna med aktiviteter istället. I lördags blev det I love musicals konsert och igår brunch med en hel hög vänner och så spännande hästhoppning på Helsinki Horse Show på eftermiddagen.   

 Där emellan har vi gått promenader och ”fyndat” nya caféer och restauranger i våra kvarter. Härligt! Och vilken kontrast det är att kunna gå från ställe till ställe, istället för att ringa efter en chaufför eller åka bil överallt! Idag provade vi på en taco buffet lunch på en mexikansk restaurang och så efterrätt på ett bageri runt hörnet.