Så var vi inne i vecka 41. Allt lugnt och bra så, inga tecken på att det är bråttom någonstans. Känns nästan lyxigt med åtminstone en ”extra dag” såhär på köpet. Blivit så trött på allt väntande så för mig kan det lugnt gå ordentligt över tiden nu, babyn kommer sedan då den är redo. Var det ca 5% som föder på beräknad dag och förstföderskor går alltid ändå över tiden, tycker jag jag läst eller någon har berättat här under dessa nio månader.
Eller egentligen är det inte väntandet jag är trött på, utan förväntandet från vissa håll som känns att växer ju ”närmare” man kommer, men som kanske inte uttrycks i tal utan mera ”känns” och lyser igenom. Vissa textar jätteroliga uppmuntrande kämpekommentarer varannan dag och frågar rakt ut hur det går ..andra använder andra sätt för att se om och vad vi svarar, som om de skulle vara oroliga. Kan vara att jag analyserat det helt fel och det är fint att folk bryr sig, men ändå. Just nu känns det mera som en liten stress som lurar där bakom. Att datumet är lagt i kalendern. Tänk om babyn istället skulle ha kommit för tre veckor sedan då det fanns en liten ”risk” för det, skulle ju ha satt upp och ner på hela kalendern. Det skulle nästan ha varit mindre stressigt än nu. Man blir ju själv nervös med mindre då vissa runt omkring en verkar vara det. Egentligen borde man avskaffa hela ”beräknad dag” systemet och istället tänka på hela veckor. Eller inte berätta vilken dag det är.
Uschja och hela ”katastroftänkandet” som vissa verkar tänka kring gör ju det bara värre – för dem. Man ”ojar” sig och tänker på alla ”om” och ”men” innan något ens har ”hänt”. Vår barnmorska sa att man kan berätta för dem som försöker rubba vårt lugn, att det finns något som heter förlossningsfred ”synnytysrauha” och som ska respekteras, både före och efter.
Men ja, hellre tänker vi tummen upp och motiverar oss med kämpeglödstankar och ”you can do it” klappar i ryggen! Glädje, skratt och en nypa humor ska det vara. :)
Och så har vi försökt att inte vänta så mycket utan fylla dagarna med aktiviteter istället. I lördags blev det I love musicals konsert och igår brunch med en hel hög vänner och så spännande hästhoppning på Helsinki Horse Show på eftermiddagen. 
Där emellan har vi gått promenader och ”fyndat” nya caféer och restauranger i våra kvarter. Härligt! Och vilken kontrast det är att kunna gå från ställe till ställe, istället för att ringa efter en chaufför eller åka bil överallt! Idag provade vi på en taco buffet lunch på en mexikansk restaurang och så efterrätt på ett bageri runt hörnet.
Johannastumpan 