Från att i söndags, måndags och halva tisdagen haft lite post-semester-blues-jetlag-trötthet och ”ångest”, så svängde det plötsligt igår. Hela måndagen var jag helt så där att vi kommer aaaaaldrig hitta några kompisar här på compundet, jag kommer aaaaldrig att kunna gå ut igen, eller lära mig kinesiska, all mat är jääääätte dyr här och jag vill att våra möbler ska komma nuuuuuu – orkar inte sitta i soffan mera. Då skrev en av Jeddahkompisarna att kom ihåg att du nu har ”re-re-re culture chock på gång och kom ihåg att känslorna då blir berg-och-dalbana gånger tusen, ännu större än ”vanliga” expatkänslor som också är berg-och-dal-bana var och varannan dag. Enjoy the ride det gör dig bara starkare, skrev hon. :) Ja just det, det hade jag ju glömt här under vänta-på-Filippa-tiden!
Så istället för att låta det störa tog jag Filippa i bärselen och gick till närmaste café på en cappuccino. Började prata med en fransk tjej i bordet brevid som gav tips om ett gym i närheten som ordnar Mommy&Me timmar. Man måste liksom bara våga tala med folk! När jag gick hem så var det plötsligt bra luft ute så gick typ leende visslande därifrån! Ett litet steg framåt där.
På kvällen gick jag sedan ner till klubbhuset på yogatimme (läraren pratade bara kinesiska) och där pratade jag med en tjej från Tyskland som berättade att lördagens yogatimme också är bra. Sedan upptäckte jag att det fanns en simbassäng och omklädningsrum med BASTU. Tänkte att de där två hemma nog klarar sig en stund till och hade kanske världens skönaste halvtimme efter ett yogapass med bastu och dusch. I bastun satt också en tjej som var hemma från Shanghai och bor här. Har liksom inte tänkt på att det i de här husen också bor ”lokala”. Hon var jättetrevlig och sa att hon kan adda mig till två Wechat grupper för de som bor här i husen och också berätta var de bästa caféerna, restaurangerna och spa:na är. Jeeee! Var så glad så jag typ hoppade jämfota hem. Nog blir det bra det här nog! :)
Johannastumpan 