Månad: februari 2016

Det tråkiga på veckoslutet hände Leo. Han spydde lite både torsdag och fredag efter de kommit hem från karantänen. Tänkte att han högst antagligen inte ätit så mycket där, och nu då han åt så åt han lite för mycket och spydde upp det. Men så på fredag blev det värre och så började han också andas tungt och nysa. Vi sökte fram adressen till en veterinär och ett djursjukhus på nätet och Tuomas förde dit honom. 

  
De sa att han hade någonslags cat flu. Han har nog vaccination mot det, men de sa att i jättesällsynta fall så biter inte vaccinet och då karantän stället ju inte är något sterilt och rent ställe så har han högst antagligen blivit smittad där. Och om han sedan inte ätit heller så har han varit ännu svagare. :( Stackars lilla Leo. De höll honom där i ett dygn och han har fått syre och dropp. 

Nu är han hemma igen. Vi hämtade honom igår på kvällen och fick antibiotika och en del andra mediciner med oss. De sa att han troligen har lunginflammation också. Stackarn. Han har inte så stor aptit men leker nu med Pumba och har sovit hela natten i sin säng. Baby steps. Han blir nog bättre. Och vi håller fingrarna i kors att Pumba hålls frisk. 

Veterinären var jättetrevlig och djursjukhuset proffsigt och rent, och inte så jättedyrt (billigare än i Finland men dyrare än Jeddah). Så nu fick vi en till sak ”checkat” på listan, en bra veterinär. :) Hoppas dock vi inte behöver besöka dem så ofta. 

   

Alltså det var över TJUGO grader i solen på veckoslutet! Helt crazyt! Och bra luft dessutom! Alla de där dagarna under mina första månader här, då jag suttit inne och tittat ut på det ”dimmiga” vädret och undrat om det någonsin kommer att bli bättre… Ja, tydligen så kommer det bli bättre!

  

Förutom att vi har organiserat och fixat hemma så har vi också hunnit med möbelhunting, äta ute på terass och hundträff med Tuomas kollegor. 
  

Förutom smackandet åt Filippa så får Dalton också uppmärksamhet på gatan. Visslingar och så kommer många fram och klappa honom, utan att fråga. Tur att han inte mind så mycket, för tittar jag åt ett annat håll så är där plötsligt någon och klappar honom. :)
  

Kändes lite som en mini-semester att få sitta ute. Alltså så skönt. Njöt massor!
  

Lilla söta kattungen. Tur att jag satt i bilen och såg den..
  

  

Vi ”hittade” en ny gata i södra delarna av French Concession som vimlade av människor och restauranger med uteterasser. 
  
Ett stressmoment har varit om vår chaufför mr.Zhou kommer tycka om Dalton och inte vara rädd för honom eller något. Han verkade nog tycka om honom och Dalton skötte sig exemplariskt. :) Phust, ett ”problem” mindre. 
  

  

  

En beagle vän. Strandpromenaden vid floden fullkomligt vimlade av hundar. Not kidding, hundratals och typ alla sprang omkring lösa bland alla tusen människor som var på promenad längs med stranden. Det var som att alla hundar var allmänn egendom för folk kom där igen fram och klappade Dalton utan att fråga först. :) Eller för att titta på Filippa på nära håll. Vi vänjer oss… :)
  

 

Här är Daltons nya vänner, Bebe där bakom och Winter till höger. :)

Alltså jag har behövt två hela dagar för att lugna ner mig efter torsdagen. 

Såhär tänkte jag att dagen skulle gå: flyttlasset kommer på morgonen, allt är färdigt hemma, vi har funderat vad som ska till vilka rum och jag visar flyttgubbarna vart varje låda ska. Sedan packar de upp lådan där och för skräpet bort. Tuomas är ledig från jobbet hela dagen så att vi kan börja organisera sakerna.

Hur det gick?

Flyttlasset kommer en timme för sent (ingen surprise där). Just då de börjar hämta upp lådorna så ringer agenten som hjälper oss med alla visum och boendelovprocesser, och säger att en av hans medarbetare kommer att komma efter mig för att jag måste till polisen på förhör nu genast (what?!?!). Jag blev arg som ett bi, inte för förhörets skull utan för att gubbarna samtidigt kom in med lådor med sådan fart att vi inte hann säga vart de skulle och Tuomas satt i ett telefonmöte så han kunde inte hjälpa just då. Jag tyckte nästan lite synd om agenten de skickat , en tjugoårig flicka och hennes första jobbdag. Hon lärde sig nog under de tre timmarna allt möjligt nyttigt, som till exempel att det behövs mera än tio minuter för en barnfamilj att bli klara för avfärd och att man nog ska ha babyskydd i bilen och inte ha babyn i famnen…

Polisförhöret var över på några timmar. Killen som förhörde slurplade högljutt i sig nudlar med nudelskålen framför sig och datorn då han skrev mina papper. Orsaken till förhöret var att agenten inte berättat för oss om ett tillfälligt boendelov som borde sökas inom 72 timmar från då Filippa och jag anlände till Shanghai. Vi var alltså över en vecka ”sena”. Tuomas har redan boendelov och Filippa och jag ska ansöka om vårt nu. Jag sa förlåt och att vi inte visste om det. Skrev på några papper och så åkte vi taxi hem igen. 

   
    
   
Hemma möttes jag av den här synen. Tänkte börja gråta. Allt var ett enda kaos. Jag var ju färdigt på mitt allra sämsta humör och sååå trött så det gjorde inte saken bättre. Jag vet inte i vilken ända de har lyckats rådda till våra saker. Här eller där. Jag gjorde ju ett sånt jobb i Jeddah med att organisera alla saker så att tex dekorationerna var på ett ställe, handdukar på ett osv. Så att de enkelt kunde packa allt i samma låda. Men kanske de inte sedan gjort det?? Nu var allt bara en enda röra. Handdukar var slängda i soffan tillsammans med filippas kläder och lite kökssaker. Lakanen och kuddar fanns litw här och där och Filippas skor hittade jag ena paret med hårfönen och den andra på golvet i köket. Tuomas hade som tur lyckats styra de flesta lådor med kökssaker till köket där emellan sina möten. 

  
Vi hade också lyckats smuggla in en kackerlacka till Kina. Usch usch usch. En tavla hade också gått sönder, samt två glas och en mysliskål. Pianots ena fot är också sönder så det är det ”största”, blir ett eget projekt att fixa det. Men överlag var allt i ganska bra skick med tanke på att de varit inlåsta i en container i ett halvt år. 

Jag älskar att organisera. Det är så jäkla roligt att hitta på lösningar som fungerar och samtidigt skapa ordning. Lite som mindfullness för mig faktiskt, fast det kan låta lustigt. Vi har kommit jättelångt på två dagar och det kommer bli så fint så! Love it! :)

  
Den gula spegeln på väggen fanns här och ska bort. Gult är inte riktigt vår färg. :)

 
Så börjar det kännas nu. Äntligen! 

Jag var på Music&Play timmen på gymet här nära oss på förmiddagen och där var nu elva mammor och babyn mot tre stycken senast. Antar att januari överlag är en sådandär efter-jul-och-nyår-före-nyårs-tid, då alla antingen är bortresta eller inte deltar på grund av dålig luft. Och nu efter ledigheterna är alla aktivare igen. Men det var hur som helst jätteroligt, och Filippa som nu är mera alert ”deltog” på ett helt annat sätt. Hon ändrar så fort! 

När jag kom hem ringde pet agenten och sa att chauffören med husdjuren snart var utanför vårt hus. Gick ner och hjälpte till att bära upp boxarna. Dalton skällde som en tok, men så fort jag släppte ut dem så lugnade alla tre sig och gick på upptäcksfärd. Två timmar senare smygåt Dalton upp katternas mat, Pumba lekte med en kotte runt hela lägenheten och Leo gick omkring och jamade efter mat. Allt som vanligt alltså. Gick ett varv runt kvarteret med Dalton innan Tuomas kom hem. Solen sken och himlen var sådär vår-rosa igen. :)

 

   
       

Men nu är vi nog alla så trötta. Allt har varit så spännande ganska länge nu så det börjar kännas. Och imorgon kommer flyttlasset. :)