Klockan är 08:50, Filippa sover sin första nap, och jag sitter här och väntar med spänning, noot, på om de ska börja borra i övrevåningen idag igen. Nu 9nde dagen på gång och det går inte att vara hemma då. På tisdag borrade de bara 16-18, men annars har de hållit på från 10-18. Jag laddade ner en app som mäter decibel och den visade på över 100. Det går liksom varken att tänka, prata eller något då och jag vill inte att vår hörsel ska skadas… Det låter som de skulle använda utrustning som är menat för att bygga motorvägar….
Vi försökte be vår landlord fråga hur längde renoveringen ska räcka. Men de visste inte sade de. Hörde av en tjej igår på mami&me timmen att vissa mindre renoveringar kan räcka flera månader. Håh håh. Jag hoppas verkligen att de slutar snart, eller åtminstone borrningsskedet. Blir lite tröttsamt att försöka hitta på program för hela dagen och sedan komma hem till 17 för att ta ut Dalton en timme. Man blir ju trött med mindre. :)
De här kan det här med att njuta. :)
Hittar hela tiden nya små ”pärlor” under mina promenader. Det här lilla caféet måste jag ju bara besöka någon dag. Gäller bara att komma ihåg på vilken liten gata den ligger på. Temperaturen växlar nu mellan +4 till +15 nu, vissa dagar känns som april, andra som juli, så blir det oktober och så januari. Det var också ett riktigt ordenligt åskväder en dag. Hemma skruvar vi upp värmen på kvällen för att vissa morgnar måste sätta på AC:n för att solen skiner in och det blir obekvämt varmt här inne. Tänker inte lägga undan min dunjacka förrän det är mera stabilt väder.
Igår när vi kom tillbaka från vår eftermiddagspromenad, så hade de vid ”vårt hörn” kört upp en lastbil med kokosnötter på ena sidan gatan och på andra sidan satt en man och poppade popcorn som han sedan sålde i påsar på sitt lilla bord. Mysigt! :)
Johannastumpan 