Ja, det är vi. Sedan en vecka tillbaka! Och vet ni vad, det är hur härligt som helst. Tänka sig så det kan ändra. Var lite orolig där ett tag innan vi åkte till Finland och funderade på hurudant det skulle vara, men tji fick jag. 6 veckor borta var riktigt passligt. Jag hann göra det jag ville för att varva ner och spendera tid med familj och vänner. Vi seglade också lite och firade bröllopsdag i Stockholm några dagar. Men det bästa var nog att få pyssla med grejer på stugan (att få röja i skogen gör susen!) och framför allt att få vara utomhus. Precis då jag ville. Att göra sånt som man inte kan göra här. Jag är ganska säker på att jag kanske skulle ha blivit lite uttråkad, om jag skulle ha varit borta längre, bo i kappsäck, packa upp och packa ner och inte ibland få ha det helt tyst omkring mig. Det behövs emellanåt. Dessutom var två veckor ensam med Filippa innan Tuomas kom och två veckor efteråt också passligt. Blev inte för långt för någondera. :)
I Shanghai hade allt gått bra med våra fyrbenta. Men vi är nog alla lite förundrade över att vi kom tillbaka med en krypande liten filur som har en massa energi och en stark egen vilja. Hehe, vad hände liksom, hon är ingen liten baby mera! Flygresan gick hur bra som helst med nattflyg. Filippa sov sex av åtta timmar och jag fyra. Hon har knappt haft någon jetlag alls, typ första kvällen vaknade hon några gånger. Jag vakade några kvällar och kände mig som en zombie några morgnar, men sen gick det om.
Johannastumpan 