Månad: december 2016

Nyårslöften för oss är något som följer med under året. Inte en lång lista på stora saker som ska ändras på utan liksom större teman som vi kan bli bättre på eller småprojekt. Men inte liksom rakt av vad vi ska börja och sluta med. Eller haha jo kanske lite ibland nog det också. Men bättre med små ”actions” än att ändra allt över en natt. Så kan vi ta en update varannan månad och fundera på vad som funkar och vad som inte funkar. Tror det också beror på det att ingen månad varit sig lik sedan vi flyttade utomlands. Hela tiden något i förändring så då får man liksom leva med det och acceptera att vissa förändringar är snabba och andra långsamma. De går parallellt med varandra. Lite som vågorna på ett hav. Något ”tema” kan funka bättre just nu än ett annat. Allt kan inte vara 100% perfekt hela tiden. Dumt att sträva efter det och ha ribban för högt. 

Men varför vänta till 2017 när man kan börja redan tre dagar innan. Igår kväll var vi på date (middag + fotmassage + typ de enda i Shanghai som bär cykelhjälm). 

Så åkte vi idag till butiken Metro som vi hört har större förpackningar av allt och lite billigare priser. Man registrerade sig med pass och kan bara köpa där om man visar sitt medlemskort. Så vi veckohandlade och köpte en kaffekokare. Visat sig vara dyrt med Nespresson och ja, det här med att lära oss planera och laga mat jobbar vi ännu på! :)

Och så har jag hör och häpna stickat!! Varit min plan sedan Jeddahtiden men aldrig blivit av. Nu då internet bara är långsamt hela tiden och jag är så trött på att inte ha något att ”göra” ibland och träningsintresset är lite vagt just nu och Filippa behöver en halsduk så tänkte jag att det ju inte kan vara så svårt. Visade sig vara superskönt med ett tyst hus, en kaffekopp och en sovande katt och hund brevid sig. :)

Och vet ni vad vi ska nu? Jo, på dubbel-date med Johanna och Kristian till en fin restaurang med utsikt över Shanghais skyline! Jag har till och med lockat håret. Och det är nyårsafton! Så kom hit  nu bara 2017 vi är redo! :)

Kram på er! 

Nu börjar vårt hur verkligen kännas som hemma. Jee! Krävdes några flytt av soffan av och an, småpyssel, mattan har växlat mellan köket och vardagsrummet, men så investerade vi i en till större Pappelinamatta att ha under matbordet och bar med den i kappsäck från Finland. Jep, saker som nog i efterhand är lite smålustiga. Men det är en bra matta att ha med husdjur och småbarn för man kan tvätta den. Någotslag plastmaterial är det, men ändå jättemjuk och snygg. Utredde också om man skulle ha kunnat beställa hit en men med både transport, skatt och tullavgifter skulle det blivit alltför dyrt.

Och ja solen skiner! :)

Har varit hemma nu på förmiddagen och städat undan julen. Kändes inte alls juligt här mera då vi kom tillbaka. Jättekonstigt att höra julsånger på radio Vega, titta ut genom fönstret och det är över 10 grader och gröna träd. Vår rosenbuske utanför köket har också fått blommor. 

Säsongsblommor (en kål?)

Kom på att jag vill prata mera med Fifi. Vi gick igenom Filippas leksaker och samtidigt passade jag på att fråga om hennes familj och sådant för att lära känna henne bättre. Samtidigt frågade hon om hon kan få lite längre ledigt kring det kinesiska nyåret då hon åker hem till sin man och sina barn som bor i staden Henan. Vi tittade i väggkalendern för att se att vi pratar om rätt datum. Hon berättade att hon åker buss dit, det tar 10-20 timmar. Jag försöker också lära mig lite nyckelord på kinesiska. Hennes engelska är ganska bra, men har märkt att i vissa situationer då jag trott att hon förstått så har hon inte. Vi måste liksom jobba oss fram till en kommunikation som fungerar, och inte bara ta förgivet att hon förstår och så blir jag (och hon) frustrerad då det går ”fel”. Det finns mycket att lära av varandra både språkligt och kulturellt. Jag tänker liksom att om vi satsar lite mera på det nu i början så lägger vi en bra grund. Tanken är ändå att hon ska hjälpa till under hela den tid vi är här. Jag har till exempel hört av många som byter ayi genast något går fel. Kanske det finns andra sätt att göra det på också.

Igår på eftermiddagen gick vi och kollade in den andra lekparken här på compoundet. Och än en gång tänkte jag vilken tur vi haft som hittat boende här! 

Alltså jag tycker vi tidigare har tagit jetlagen ganska bra på en skala. Men nu var det nog lite tungt. Både i Finland och här. Eller ni vet, allt är gånger tusen, alla tankar löper amok och allt känns segigt då man är trött. Varför lär man sig det aldrig? Att istället för att ligga i soffan och oj:a sig över livets stora frågor eller smälla i sig en ask Fazers Blå (yes, gjort det!) och därefter sova en dagssömn då blodsockret dippar (kanske sämsta alternativet), gå en promenad eller göra något annat som höjer på energinivån. Socker gör det i och för sig också men ”dippen därefter är inte rolig. Igår blev jag nästan lite arg på hur degigt det var så bestämde mig för att baka bröd och göra en vegetarisk lasagne. Hehe, men NU dag tre då vi är tillbaka i Shanghai efter den roligaste julhelgen så tillåter jag inga sockerdippar eller trötthet mera! Trötthet är okej men inte degighet. Idag är sista jetlagdagen och därmed basta! Tjohej! 

Fick denna ahaa-upplevelse just i duschen. Där ingick även att jag måste aktivera mig mera nu då vi inte bor i centrum mera, träffa kompisar mera regelbundet och ge vår ayi Fifi mera ansvar. Detta kommer antagligen ifrån att jag varit omringad av familj och vänner i två veckor och nu känns lite ensamt här. Det hade gått jättebra med Daltob&katterna då vi var borta och nu börjar hon lära sig våra rutiner. Men jag vill ge henne mera ansvar också med Filippa så vi på längre sikt har ”mera” hjälp av henne. Att i Finland kunna ta bilen och köra vart jag vill, att kunna ringa någon man känner för att fråga om denne kan sitta barnvakt och att kunna köpa Filippa-mat i butiken jag med säkerhet kan lita på, blöjor och mjölk i varendaste en butik och att kunna dricka vatten från kran är också saker som bidrar till att jetlagen inte bara består av tiddskillnad, utan också av tankar kring annat. Liksom tankar kring varför vu är här och återkalla både motivation och inspiration. Börjar tydligen lära mig nu att detta är en del av det hela. Och lära mig hur jag ska deal med sådant här. Konstiga saker man vänjer sig vid. :)

Fifi hade hittat en hundkompis åt Dalton också medan vi var borta. :)

Men hur som helst, jetlagen är nog i slutändan okej för det ger ändå så mycket att få resa. Få träffa familjen och vara i härliga Finland. Skulle inte byta ut det mot något och tacksam för att vi hade möjlighet till det. 

Det har gått hela 19 veckor sedan vi var i Finland! Det har gått både snabbt och långsamt. Här emellan har vi flyttat från franska kvarteren i centrum ”ut” till Hongqiao, varit på semester i Kalifornien och så har Filippa fyllt ett år och börjat gå. Igår övade hon till och med på piruetter. Och så kan hon säga BAI BAI och vinka och peka på sin näsa och härma ordet bizi (näsa på kinesiska). Det sista beror på att vi även äntligen hittat en ayi! Ska skriva ett skillt inlägg om det. Jag är nog så glad att vi tog risken och gjorde något åt saken då vi inte riktigt trivdes i lägenheten! 

För två veckor sedan följde vi med Tuomas på hans jobbresa till Singapore och passade på att hälsa på våra amerikanska grannar från Jeddah, Jeff och Lisa. Det var konstigt, men också skönt att träffa vänner därifrån. Vi fick liksom prata lite om allt möjligt, grejer därifrån och hurudant det är att ha flyttat bort. Det blev lite som en terapihelg. Jag saknar nog mest Lisas och mina små utfärder på dagarna, på jakt efter saker vi behöver inklusive lunch. Vi hann med det i Singapore. Det som ändras sedan Jeddah är också att vi båda hade baby med. De fick sitt fjärde barn i våras. Härligt!

Förra helgen hade vi vårt andra kompispar på besök från Finland. Det blev tre väldigt intensiva, men så roliga dagar! Promenerade sammanlagt säkert 30 kilometer. Vädret visade sig från sin bästa sida på lördagen och söndagen men så blev det sakta sämre luft på söndageftermiddag och ÄNNU sämre på måndag. Liksom superdåligt, men det positiva var att det varade en dag så blev det bra igen. Konstigt det med. Alltså december ifjol var inte så här varm och det var dålig luft precis varenda dag.

Nu närmar vi oss flygfältet. Filippa och jag ska flyga på tumis. Tuomas kommer om en vecka. Är varken stressad eller nervös, efter typ 20 flygningar på ett år, varav 10 varit långflyg så börjar vi kunna det nu, heh. :) Allt gick helt bra imorse då vi skulle iväg, förutom Dalton som stal bananmuffins påsen från min väska och Filippa som badade hennes kanin Puppe i djurens vattenskål, medan jag jagade muffinspåsen.