Alltså jag tycker vi tidigare har tagit jetlagen ganska bra på en skala. Men nu var det nog lite tungt. Både i Finland och här. Eller ni vet, allt är gånger tusen, alla tankar löper amok och allt känns segigt då man är trött. Varför lär man sig det aldrig? Att istället för att ligga i soffan och oj:a sig över livets stora frågor eller smälla i sig en ask Fazers Blå (yes, gjort det!) och därefter sova en dagssömn då blodsockret dippar (kanske sämsta alternativet), gå en promenad eller göra något annat som höjer på energinivån. Socker gör det i och för sig också men ”dippen därefter är inte rolig. Igår blev jag nästan lite arg på hur degigt det var så bestämde mig för att baka bröd och göra en vegetarisk lasagne. Hehe, men NU dag tre då vi är tillbaka i Shanghai efter den roligaste julhelgen så tillåter jag inga sockerdippar eller trötthet mera! Trötthet är okej men inte degighet. Idag är sista jetlagdagen och därmed basta! Tjohej!
Fick denna ahaa-upplevelse just i duschen. Där ingick även att jag måste aktivera mig mera nu då vi inte bor i centrum mera, träffa kompisar mera regelbundet och ge vår ayi Fifi mera ansvar. Detta kommer antagligen ifrån att jag varit omringad av familj och vänner i två veckor och nu känns lite ensamt här. Det hade gått jättebra med Daltob&katterna då vi var borta och nu börjar hon lära sig våra rutiner. Men jag vill ge henne mera ansvar också med Filippa så vi på längre sikt har ”mera” hjälp av henne. Att i Finland kunna ta bilen och köra vart jag vill, att kunna ringa någon man känner för att fråga om denne kan sitta barnvakt och att kunna köpa Filippa-mat i butiken jag med säkerhet kan lita på, blöjor och mjölk i varendaste en butik och att kunna dricka vatten från kran är också saker som bidrar till att jetlagen inte bara består av tiddskillnad, utan också av tankar kring annat. Liksom tankar kring varför vu är här och återkalla både motivation och inspiration. Börjar tydligen lära mig nu att detta är en del av det hela. Och lära mig hur jag ska deal med sådant här. Konstiga saker man vänjer sig vid. :)
Fifi hade hittat en hundkompis åt Dalton också medan vi var borta. :)
Men hur som helst, jetlagen är nog i slutändan okej för det ger ändå så mycket att få resa. Få träffa familjen och vara i härliga Finland. Skulle inte byta ut det mot något och tacksam för att vi hade möjlighet till det.
Johannastumpan 