Johannastumpan

Hej hej! 

Länge sedan sist, behövde en paus. Vad har hänt här emellan? Jo vi har blivit 4. Lilla Ted föddes i början av april och allt gick bra och allt går jättebra nu. Vi är väldigt lyckliga och tacksamma för det. Även om livet här bjuder på lite annorlunda challenges. Det är bara att fundera på lösningar, och göra det bästa av det. Är det inte pollution så är det kvalitén på vattnet, maten, en terrible two toddler som (försöker bli förstådd på fyra språk), importerat vaccinförbud, tankar kring om vi ska stanna eller inte och vart vi isåfall ska flytta etc. Tuomas har varit på två resor redan så det var bara att dyka in i vardagen med två barn. Som tur har jag världens bästa mamma nätverk här så har fått en bild av hur jag vill göra det. Mitt i allt det här så har jag dessutom baby blues hormoner, men det verkar lätta nu vecka 6. Jag vet ju inte hurudant det är att vara mamma hemma i Finland, har ”bara” lärt mig vara det här, så har inget att jämföra med. Men tänker att utmaningar finns det ju överallt, av olika sort bara. :) Just nu väntar vi mest på att Ted ska få sitt pass och visum så vi kan boka sommarlovsbiljetter. En sak i taget alltså. 

Tuomas är i Finland den här veckan och det har gått bra. Tur nog att ha dagis för Filippa på dagarna, annars skulle vi alla klättra längs med väggarna. Imorse efter att Ted och jag fört Filippa så svängde vi in på flower market med vår nya chaufför David (long story, men det kändes för unsafe att åka med Zhou). Flower market är nog en ”life saver”, jag tror att de flesta här gillar det för att då det annars kanske inte finns så mycket vackert att se på här i kvarteren och trafiken och skotrarna gör att det är fart på – så bjuder flower market på vackra blommor och ett lugn – som lugnar ner en för stunden. Passar på att dra några djupa andetag och inta alla vackra färger och dofter. (snabba dock, för det är dålig luft idag).

Fredagsblommor.

Det har blivit så roligt att gå till lekparken. Jämfört med våren är där nu flera mammor och pappor än ayis. Alltid någon att prata och leka med. Jag har fått en bra rutin på våra dagisdagar nu. Jag för Filippa 8:15 och efter det går jag till något café på Hongmei Lu. Får en massa gjort (min nutritionistutbildning) och så går jag och äter lunch någonstans, via matbutiken och hämtar Filippa 12:15. När hon sedan sover sin dagssömn ca 13:30-15:30 så fortsätter jag med skolgrejerna. Vid 16/16:30 så går vi sedan ut till lekparken eller inne-lekparken om det regnar. Det är Finland-sommar väder här nu. Första reaktionen var, KALLT!! Haha! På med långbyxor, dunjacka och halsduk! Tills jag insåg att det faktiskt är +22 grader. Lustigt. Men det känns kallt. Vi hade till och med på värmen i vardagsrummet några kvällar. Igår efter lekparken så fick Dalton leka en stund med sina hundkompisar Bei bei och Mulan och så kom vi på en halvgalen idé och promenerade till expat restaurangen Geneva för middag. Ingen hade lagat middag ännu så det kändes som en bra idé. Det visade sig att halva compoundet var där och lekrummet de har var fullt. Så roligt! Vi åt red curry chicken och hamburgare. Vid halv nie var vi hemma igen, det gick lite över läggdags (19) men det gick överraskande bra! Kanske en ny fredagstradition? :)

Vår nya tradition att ta oss ut och bort från compoundet på lördagar har gjort gott. Det är så lätt att bara bli där på compoundet och ”bara vara hemma”.

Förra lördagen åkte vi till Xintiandi för pizzalunch på Wolfgang&Puck och så promenerade vi över 6km norrut över Huaihai (tittade in på Children’s market som säljer kläder och leksaker i mängder och hittade en regnjacka åt Filippa), genom People’s Park, västerut längs med Nanjing Xi Lu med alla de stora shoppingvaruhusen. Det var sådär lagom varmt, blå himmel och en riktig tycka-riktigt-bra-om-Shanghai-dag. När Filippa sov en stund så drack vi kaffe på Baker&Spice och läste bok. Så åkte vi hem och grillade till middag.

Igår så åkte vi genast efter morgonmålet till Akvariet i Lujiazui (där alla högsta skyskraporna och radiotornet ligger). Det var ett riktigt barnvänligt akvarie, tog oss en timme att gå igenom och de har världens längsta tunnel, 155m. Jag tyckte det var lite högljutt (lördag) och nästan ingen tog hänsyn till varandra utan armbågade sig fram för att titta på de fina fiskarna. Så promenerade vi till Super Brand Mall och åt asiatiskt på Din Tai Fung. På eftermiddagen hängde vi ute med grannarna. Rolig lördag!

Nu ska det regna i fyra dagar. Blir en myssöndag hemma. 

Här kommer ett exempel på mina vardagsutmaningar och varför allt tar så himla lång tid här emellanåt. Enkla saker blir så invecklade. Och varför jag i långa loppet har lite svårt att hålla mig lugn i vissa situationer, då jag inte blir förstådd.

Jag städade och tvättade av pation imorse och märkte att sinken inte drog vatten för det var täppt av barr. Funderade på hur jag skulle förklara det på en enkel engelska för killen i klubbhusreceptionen och kom fram till att det bara skulle höja på min puls då han inte förstår. Mitt nya motto är att försöka hålla mig lugn. Lugn bara lugn i alla situationer här. Så jag tog ett foto på det jag ville förklara och tog Dalton på en promenad till klubbhuset. Visade bilden för dem där och de sa att yes, de ska skicka någon för att fixa det. Kände mig riktigt duktig då jag gick hem igen. 

En halvtimme senare hör jag hur någon ropar Wei, hello utanför och jag går ut. Där står en dam med en sopborste och en hink och pekar på vår trappa och jag antar att hon menar att hon ska sopa. Jag visar med händerna att jag inte förstår och säger  ”no, no”. Så tar hon sin telefon och ringer någonstans, räcker telefonen åt mig och så får jag tala med head of housekeeping department. Jag förklarar lugnt att det är sinken på gården som är täppt och hon säger Oh, will send engineer. Bra, tack! 

Då jag går in igen ringer vår hemtelefon (ja, vi har en sådan) och det är killen från receptionen som vill fråga om det alltså är sinken på bakgården som skall tvättas. Jag säger att ja, det är barr i rören. Oh, so no cleaning? DÅ känner jag att jag inte kan vara lugn något mera utan biter ihop tänderna och säger bara att ”barr i rören kan ni fixa det, tack”. Tydligen har kanske kommunikationen brutit från första då jag använt ordet ”to clean” från första början. Det är olika personer som sköter städning och rensning av rör. Jag vet inte, det känns bara som att det är lite väl invecklat ibland. 

Får se hur det går. Jag skulle så villa kunna kinesiska, det skulle ju kog underlätta en del. Nu ska jag äta en smörgås och sedan åka efter Filippa. :)