Golden Week och Bali

Hej! Vi har precis kommit tillbaka till Shanghai från Bali. Vi spenderade 9 härliga dagar där, bara vi tre, away från ett Shanghai som började kännas lite spänt, grått och omotiverande där just innan. Vi lärde oss de första åren att det gör gott att komma ifrån den här expatbubblan/expatlivet/kulturkrockarna med jämna mellanrum för att bara få vara och lite hitta tillbaka till familje- och de egna tankarna och rutinerna. Det tog ytterligare ett år innan vi nu gör det i praktiken. Den här veckan är ledigt i Kina, October Holiday och Mooncake Festival. 

Det har lite börjat känns som att vad är nu den här vardagen att skriva blogg om. Det kan plötsligt gå dagar och veckor utan att jag skriver något för jag kommer inte på något att skriva om. Och vem är nu intresserad över mina vardagssysslor, att jag kan ha spenderat största delen av dagen med något som hemma i Finland skulle ta en timme. Eller någon liten liten detalj här som kan anses som onödigt men som här växer till en avgörande grej. Som att hitta alla råvaror från olika nätbutiker. Var finns det kardemumma? Eller fundera över om det är mögellukt jag känner i vissa rum eller om jag bara inbillar mig. Borde vi köpa flera luftavfuktare? Har vi tillräckligt många luftrenare? Behöver vi luftfuktare till vintern? Jag kom nu igen till den insikten att den här vardagen vi lever i är alltifrån vad vi två kan se som ”normal”. Eller det har blivit normalt för oss. Allt är annorlunda, varje dag, vecka och månad ändrar något och så det här med att sakna hemma, ha dåligt samvete för att man inte är på en massa platser man ”borde” vara, går miste om händelser, känna saknad varje dag efter platser och personer, att de kompisar och grannar man nu lärt känna här intensivt förra månaden kommer vi igen att säga hejdå åt något tag. Kanske redan nästa månad, kanske om ett halvt år, kanske om ett år. Eller så är det vi som kommer säga hejdå åt dem. Det är som att allt som händer just nu spelas som en fast forward knapp, hej och hejdån, rutiner, och den där spännande, men ack just nu lite jobbiga tanken att inte veta vad som händer om ett år. Därför var det bra för oss att komma bort ett tag och reflektera lite över vad VI vill och hur VI vill att vår vardag, årsplan ska se ut. Hitta tillbaka till motivationen och inspirationen att göra det här äventyret och ”resan”. Och kanske inse att vi inte mera är på resa, utan detta är vi, vår vardag. 

Det jag också nu insett är att när vi började äventyret i Jeddah så såg vår livssituation så annorlunda ut. Det var ”lättare” att ta sig an äventyret då. Inte fundera så mycket utan bara uppleva. Men nu så har vardagen plötsligt ändrat, vi har en liten att fundera på och så har vi nog också ändrat och ”mognat” är vi ganska säkra på. Kanske till och med mera och snabbare än vi skulle ja gjort om vi inte börjat Äventyret. Jag tror att vi en längre tid nu stampat på ställe och inte riktigt kommit ifatt tiden förrän nu, att vi gått från baby till dagisvardag. Vad hände där emellan liksom. Aijoo vi har ju bott i Shanghai i snart två år. I Kina. What liksom?! När hände det? Jag tycker liksom nog om Shanghai men kulturkrockarna gör att det nog är svårt. Jag har den senaste veckan läst två böcker om expats som fått mig att tänka till och de har fått ett nytt lugn att sänka sig över allt. Jag har fått sådana Ahaa-upplevelser och nästan hoppat jämnfota av glädje. De upp och ner berg och dalbanor jag upplever typ varje dag är helt normala. Att jag konstant försöker hitta på lösningar på vardagsproblem, att jag inte alltid (eller typ aldrig) förstår mig på den kultur vi lever mitt i. Känner stor tacksamhet till saker stora som små. River mig i håret varje dag för att komma på ett sätt att kommunicera utan att få spunk (Pippi-uttryck). Hur kan det vara så svårt?! Stora frågor som skall vi fixa vattenfilter till köket, är det värt det om vi ”bara” har x-tid kvar här, är maten vi äter safe, den är så dyr hur ska vi spara, har vi mögel hemma, vartifrån får jag tvättmedel jag kan lita på som är skonsamt, är Filippas dagis bra och så vidare.

Alla olika skeden vi gått igenom genom Jeddahflytt, baby, Shanghai, Shanghaiflytt och så vidare är helt okej! Kunde inte någon sagt det åt mig typ för ett år sedan? Och jag behöver inte mera kämpa emot dem och känna mig konstig mera. Så Bring it on bara säger jag bara! Plötligt vet jag exakt hur jag ska tackla vardagen känns det som. Ett annat uttryck jag bekantat mig i böckerna med är Third Culture kid. Mera om det när den tanken mognat. :) 

Anyways så behövde jag ett sådant här inlägg för att jag imorgon ska våga skriva igen och inte behöva fundera så mycket innan.

Nu ska vi äta. Vi flög nattflyg (1:30-08:00) så är ganska mosiga, men tog ändå cyklarna ner till Little Huia restaurangen för lek och lunch. SÅ skönt att ännu ha 2,5 dag ledigt kvar innan jobb-, och dagisvardag på måndag. Vi har helt klart helt ny energi! 

Welcome (back) party!

I lördags var det dags för compoundets välkommen tillbaka grillfest. Det var roligt och mycket människor. Roligt att träffa gamla och nya grannar. Väldigt många som flyttat bort i sommar och lika många nya Så som alla säger här så är det nog en great liten community att bo i. Nästa månad har vi bott här redan ett år! (Vart tog tiden vägen?)


Det blev ganska mycket att äta ute i helgen. På fredag åt vi italienskt på La Sosta som flyttat till ett bättre ställe med uteterass. På lördag promenerade vi ner för lunch till Laowaijie (foreigner’s street). Det är en gågata som kantas av restauranger från typ alla länder. På kvällen åt vi hamburgare på grillfesten. Det var expatrestaurangen Geneva som stod för cateringen. Så gott! 


På söndageftermiddag när det svalnat lite (det är hett igen, men inte lika hett som då) så promenerade vi till Zoo. Det ligger i en fin park. 


När vi kom hem fick vi besök av 4 finska grannflickor som ville komma och paja våra fyrbenta. De fick nog kärlek för en vecka framåt minst! Allihopa! :) 

Förändringar igen!


Oj så vår vardag plötsligt ändrades! För det första, det har blivit svalare! Lite under 30. Den där ihållande hettan på 40-50 grader var inte alls rolig. Visste inte heller att 27 grader kan kännas kyligt efter det, men oj så skönt! 

Ja, men alltså här sitter jag nu på Starbucks terass vid Hongmei Lu. Klockan är 9 på morgonen. Med en cappuccino och en bok. För en halvtimme sedan lämnade jag Filippa på hennes dagis. Eller skola som de säger. Klockan 12:15 ska jag hämta henne. Jag har TRE hela timmar egentid. VARJE morgon!


Första dagarna var väldigt gråtiga, men dag 4 var redan bättre. Det är ett litet spanskt dagis med max 10 barn och 3 lärare. De leker mest, bra så. Så nu har vi FEM olika språk i vår vardag. Hola säger jag bara! De talar dock engelska med henne, igår hade hon snappat upp Cookie och Careful. Sippa careful sa hon när hon klättrade hemma i soffan på kvällen. Det blir nog bra det här! 


Anyways, vi tar en dag i taget och jag ska också försöka varva ner lite och hitta en egen morgonrutin. Igår förde Tuomas och jag gick på PiYo timme på morgonen. Sedan städade jag, tog ut Dalton och tog en tur till flower market och så till matbutiken innan jag hämtade Filippa. Idag skall jag träffa Emma på Shangai’s Expat Community Centers Friday Market vid elva, hämta Filippa (samma hus) och så skall vi hem till compoundet där det ordnas en Bake sale och en välgörenhetsloppis. Ikväll tänkte vi ha familje-date och gå alla tre ut och äta. 

Tillbaka i Shanghai! 

Välkomna tillbaka till bloggen och till att få små glimtar av vår lite speciella (tycker jag ibland) men ändå så vanliga expatvardag här i Shanghai . Sommaren gick fort men det var jätteroligt att åka hem till Finland och se familj både där och sedan en vecka i Kalifornien. Alla tre flyg (jorden runt!) och jetlags gick helt okej förutom kanske nu den sista då det var 15 timmar tidsskillnad till Kalifornien och jag tycker jag ännu nu tre veckor senare är så galet trött på kvällen, somnar 21 och vaknar vid 5. 

Första veckan var det som vanligt lite småspännande att vara tillbaka, man kände på allting, smakade, doftade, förundrade sig över att ”vi bor verkligen här, det här är vårt hem”. Det var så skönt med värme, egen soffa och tillbaka till dagsrutinerna. Att resa i 6 veckor och bo i kappsäck är nog ganska länge. Vecka två hade jag jättetråkigt på dagarna, att i nästan två månader umgåtts dagligen med familj och kunnat köra runt med egen bil och haft en massa program – ja mina dagar var VÄLDIGT långa. Jag tror Filippa också tyckte det! Jag försökte mitt bästa med att hitta på program men det var några dagar med extrem hetta och inte ha tillgång till bil som var lite jobbiga. 

Haha, nu vecka tre så är vi redan urleda på hettan (+37, känns som +46) och trötta på att andas A/C luft inomhus. Det spöregnar och åskar kraftigt ungefär en gång per dag. Luften har varit helt okej, några dagar var det till och med blå himmel, hurra! Jag har knappt tittat på luftkvalitetsappen. Bra så! Tillbaka till vardagen alltså. 


Det roliga är att ha fått träffa kompisarna här igen och det har också flyttat en massa nya familjer hit till compoundet, några kände vi redan från innan och så en mängd nya. Dessutom har det flyttat en finlandsvenskfamilj hit också. Så att jag imorse då jag tog ut Dalton fick prata en stund på eget språk är guldvärt. De vinkade av barnen vid bussen och så promenerade vi en stund med Dalton efter det. Men ja, allt är precis som vanligt, men ändå är allting helt nytt igen. 


Idag har Filippa och jag besökt the Place Mall – Zara Home och så åt vi vår favorit pumpkin pasta på Baker&Spice. Nu är vi hemma tillbaka för eftermiddagsvila. Klockan 16 har vi en ayi intervju och så ska vi simma till poolen bara det inte kommer en åskskur just då.